Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mart kunde fägn, begynner Reeenfenten, att Förfat-taren, genom det fy-
sien1, till hwilket han bekänner sig- förföter att bana sig en tveka still sanningar-
hwilta af tnennissosiiigtet alltid erkändes, nien af Filofofien föga kändes. Flika
vel) de dennedsammanhängande Företnäl kunna af Filosofiett"ickc« förbigås-. VW
litmäl ärv de af- den beskaffenhet, att de mercndels göra ett slut på allt filosofe-
rande. s Onc den blotta Dialektiken i allmänhet ar wanmåktig, ott) icke katetrarn-
«bringa«nägon minst för filosofien, så måste hennes fattigdom i synnerhet då fram-
»ll,)fa nar hon nnderkaftar mensklighetens heligaste föremål fin behandling. För-
fattaren wisat detta pa det tndligasiej i det han icke förmäl-« att göra sig lött frän.
sin identitet af Andan soch Naturen otb ur den enas onnäde beständigt kastar
Bländsirttlar’i den andras. Nedan af följande ord kunnav wt i förmäg twifla på
ett lyckligt resultat: .’ .
IsEndast ur els sann Natursilofosis grundfattfer letter den synpunkt-fram-
ställa-sig, somfullkomligen upplöser den fråga, som här sinnev«rum,« (un-«
derfökningen öfwer FIBK och Gud) pag. 428.
Huru? föl tvi fråga, 11ppl)cif1ves·ex redan genom detta tillkännagifwande
hela UnderfdkningenZ anad annat hafwa då deßa ord-Gad och Fribet"«på alla
tungor betndt om icke något öfwernakurligt, som således aldrig kan uti-veck-
las af en wettenstsap om det naturliga tsom på något sätt uppenbarat sig för
tvära yttre sinnen)? En naturlig Gud och en naturlig .—— det will» stiga i hela
Sinnewerldenö «til«e werksam — Fril)et, ärv lin-arken Eud eller Fril)et. Dä man ,
alltså ur Olatursilofosiens grundsattfer will utweckta äsigterna deraf, sä« upphäfwer
nian den ursprungliga bemärkelsen af deßa ord; och det gifaes icke mera nagan
össtilknad simellan Gad och Natutz , imellan Friheken , och wetkan efter Natur-
la ar! de atd till- sitt wäsende identiska. Men med denna förändrade Oldbei
niarkelse de saken icke fdrtlaradz ty uppkallandet af denna fråga för filosofien
hade föranledt till inft en annan förutsättning. Det cir markwcirdigk att« se huru
författaren wrider sig i denna trängsel, och alltid tager bort med
den ena handen hivad ban synes gifwa«ined den andra «97).« Wi kun-
na på detta skalle endast följa vägra l)"1lfnnidk1·ädar af den Dialektiska wäfnaden..
Drndistinltiom hwarpä hela Författar.ent- undersökning l)tvi«tat, cir stillna-
den Unn-Unn Wckfendet för-fä widt det existerar och Wäfendet för fä xli-ids
det blott är grund till eristens.« lsid. 429.)- «Dä ingenting ar före eller- ut- ·
vin Gud, fortfar Fötfattaret.1,—sc«i måste han I)afn)a grunden til sin existens i sig
sielfz och det ar riktigt att altasilosofler i denna mening betraktade Gad såsom
ess-lisa sui. änkan det ast- faltlh då Förf· förebrår dessa- Fi.ldfosicr, att de talade
«om denna grund fäfom ett blott begrepp-, utan att göra det till nägot reellt och
verkligt-« fest-all eons-x sni« i alinmnlict betyda något, så betyder det det reeltasie
och werlligasie, as inte- sörbållande och af ingen fån-ändring beroende, din-er
Naturens inivseclsling och sammanhang upphöjda, i lxnstlten senare lunarje existens
stin i föl-llfiliandc till en annan, söks-pm deß grund; oci) just derfltrh att dessa filoso-
« fet i Nam-sens otnsiiftligdth icke funnet det realasie, nsettliqasih och werlligt de-
skkfendh talade de om Gud. Sa« redan Plato Och Aristoteles-s Cmesdan i Nam–s
ren allt dlifreer,. dels-Tin- bltfwer ef-Gud, utan lzan är (s.«d. 431). Denna
dtl) Den, setn sned uppmärksamhet läser; TeX-Klings snittet-, stall lött finn-idet träffande
det-ts- ocndumeu «
e-
i
lä
i
i
FI
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
