Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spI
redlighet och wällefnad. Tron osv-Gad är ingen niette»r1s?ap, utan en dvgd.«.
»Of1pets djurriket-« anvensorn öfwer hela det lefrormde ord lirlösa i sig försenande
ältaturritrt", uooddier sig Andans rikes J detta herr-skar det skönas och godas tar-
letp lie-krita afsigt och erkännande, Wishct -"-Fövsyn. Det ar andans höga egendom
att ödet icke är« dfrver honom, utan att sanden råder dfwer «Odet.« «
Sonr sYrof af Författarens kraftiga stil måfölfandeksicktle tjena: « «
· «leinufret förswarar, utom Mddwandigdetens smal-ande i naturen, ännu ett
Frihetensz warande öfwer: henne. J början år Gud: jag år den jag cir. Gen-
- - ljudet afsv deisa ord i mcrmiftofjalen är Gads llpoenbmsrlfe i denne, skapad efter
« hans bild, en liknelje afhonom, den i tig mar-Inde. Gerd Theomorphiseradh då han-
ikapade menniikmn Derfdre Aothropomorpviferar nödnnindigt menniskan. Hwad som
gör mennitkan till menniska, d." ä. titl Gads afbild (Ebenbild«), kallas ·Förltuft.
- Omett bar-resligtföreställning-snitt icke 521ntdroponrorpoiserar på etthögt satt, utan
föreställtsisg Ciud innesluten, som menniskan, i kroppslig Gestaltz en Gnd med
händer och fdtter., font behöfwer dga för att fe, öra.för att dora, ett begrundan-
de förstsan för att weta och wilja, fä uppreser sig desnuftet med rätta mot ett
så»dåraktigt föreställningsfältp Aten tärnan listigare mziste det uppresa sig,. om du,
fdrgudande Natnren, later en Gerd-som skapar ögat ord icke-fer, planterar örat
och icke hör,·« låter FOI-ståndet blifioa och icke förnimmer, icke wet och icke witl ordlek-
-ä«r. Stige det är ingen Gad-i Men stig och tär icke, att märker-är ljus, förnuftigt nzas
tandeogudligt wäsen, och koralldjuret, som alstrat dar i hafrocb likare Gad tin den tan-
kande, efter dygd och helighet sträfwande, Karlek och Wik-int, det stöna och goda uppen-
.-barande El)letttlisi’art. Stig också icke, att Ur-oth«5.’lltwtisendet framträder i mennisiklll
fdrklaradt och utan afbrott; ty en sådan Anthpoponwrphifm skulle blott skenbart och
bedrägligthöja sig öfwer den tiler Fetlchionrem Wext- Djur- Lingam6- ord Mo-
lochsdorkam Fdr vtt i grund utrota denna, den ."afgndiita Naturdorkanz ibland
sitt Fort, uppehöll en af Qilderdomenxl största« lagstiftare och Herder, Moles- det-
samma hela 40 åren i öknen. Qch sålunda blef, genom Juda-folket, sett folk »a.f
Cl)risina"nröiligt. Menniskan uppenbarar Gud, i det hon med Andan revor-ister
«’ ·, — sig öfwer Nattrrem ochsi kraft af denna anda -. sstcillenfig emot herme, fasmn en af-
« denne oberoende, oöfwerwinnetia makt, bekämpat-, öfwerwrildigar, bel)errffarl)rnne»
J den mån menniikan listigt tror på denna l)e11ne·i1111eboer1de, Mann-en öfwer-
, lagsna Matt,·i den män tror hon på Gud, odon känner, hon erfar honorn. J
den anan hon icke tror på denna makt, tror hon ecksti ickepä Gad Hon ser OLD «
« erfar öfrverallt blott Natur«.NJödtZ-jndigbet, Ode. Ont Naturen ensamts V-. tå
- änden det Alkemåktiga, och en helig wiki-; gisnzes ingenstädes Dä aro Tiderrets
Retorter, Ezellner och Borgser möitiga,—men ingen SvD-aret, ingen Swift-Isc- Med
scinninn yttrade det-före den helige om sig sjelf, att som inan· honom-kännas tå
kår-mer man ock fadren, och att den forn tror-Hoa donon1, icke tror på l)o,nomi
MSN PS dm- Mtl buss-silkets lyan utgången är (fom honom f-kndt.). Cl)«riitendomi
i denna renhet uppfattad, är allena Religiotn litern den kir blott « Atheism och
Llfgirdatienst.« « s « . . -
« « « (Fottsättning e. a. g.)
r
jz morgon utgifwes leiande Nummu- hkiratl
Stockholm, tryckt i Elmöns och Gr anbetgo Trortcrh xxii-. «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
