Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.—·-.;;1«–« « ; .«.»-
en Töm-, och det will jag ei att ban skall bliswa-
getna metat se mig sa grann, som ungaYgdi«asillkl’öi, Hjckradssttifaiakns fon, som för-
" leden Sonnnat hetsade på dissan Stockholm, der han nyligen blifwif Kopist u-
tan lön, coeh som wi ej singo skjutsa förbi Gastgifwathårdeintwenne sienkastisrän
oß.blsott för det att han skulle fä skrifwa Kongl. Slkreteeare i Dagbokem och
hivats fat nyligen måst med Hustru och flera Bata gä ifrån sin sista egendom
för att betala den förnäma Sonens skulden Men då min mor erinrade tig, att
för en så stor locka fordrades flera ätts tvista-abc wid leademiem tvagade hon »
namna ett— ord detom cit min far.
Min fatts plan för min framtid
önskan. que q!1i-1utoit, ben-;- vixit st) hade lag hört sägas af så många och sett
« följas af ingen, att jag inom mig desiutit,- att·« försöka om det werkligen icke dug-
de till annat cin etdstaf. . . .
«Mor, sade min fat en dag tillmin mot,« mät krita Knoblatcch måste göra
enressa till· Stockholm för att se Stora Wserldent Jag will- ej att han skall bli en
sias-gris och en Bokmalz han4 maste ut""orh se sig omkring litet. Det kostat-,
det cit sant; men det får ei b·«elpa: det ät alldeles nödlviindigt föt en yngling,
han må mata as hwgd silindÅm helst. Mart btir paranta Bondlandet så lätt
Wi ha nu Septembet.-J stu-
ksk Af Qiiänaden kan han kvava i Stockholm, och till Jul hemma igen. PåTte
intimts kan han hinna att bese Stockholm och förmå-tima fä mycket kännedom «as
wetlden som han dedöfwet söt att kunna med anständighet sticka signaStyffelbm
Jagen innde mata gladare tin jag ät dstta förslag. Ester förloppet as de
Z4 dagar-, som min mor utbett sig för matsäckens tillagande, och nödiga småsakers
Ivgdningsattande«-stamdrogs d. 15 sistled. Septemöetp lin-det murken ömsesidig
Amy den röda taleschen med siaggs-sodte.t, som stulle blifiVa min tet-tvagn, hwilten
fullstoppades med matwarorotli buteljen Jag« som brann af otålighet att fä se
den Skara Wettdem jag tyckte, att jag ingenting skulle behöfwa af allt det, som
medfördes frän Styffeldo — icke ens de stekta kalkonerna- Men— min-mors som
kände den lilla xvi-elden mycket wal, besmarade alla mina innnindningar med ett
tom: du behöfwer det nog; man skall något äta pä en fä lång resa.
OIin fat wille· följa migtill nästa Gäsigifwaeegard, (wi bodde wid den e-
na).- Somthcingarire woto soßelsatta med den-sena skörden, och- Jeppa skulle wara
min Kust, Kantmattienate och Jagate under min langa-äga resa, beslöt min Fae att
rida, för att sielf föra hasten fram och tillbaka. Men font iiag ej· kunde förlita
mig med den tanken att se min fat rida kvid sidan af. min wagn utan att kun-
na efter beqniamligdet språka med hondm, fitteslog jag skilltttbondem att endast
spänna ena halten för wagnen, ock- låtamig rida pti den andras hwilket ».b-iföllö,
mer än ett par sporrar, som min far wille öfwetlemna cit mig, emedan ban sa-
de att det » gick an för en ung Herre, som skulle resa till Stockholm att rida
« utan- sporta"t.« Jag äten som kände attanla stoet alltsötmäl öedösde dem, wille att
Slutligen, och som afsigten war- att wi lsegge skulle-
min far skulle behålla- dem.
komma antingen lika fort eller lika långsamt söt att alltid kunna mata bredwid
öfwerensssiamde till alla delar med min««s«
· emot ett pat skipat-. Den största förlägenhet derwid war, att i hela-huset eifamis -
hxvatandtm föreslog jag att wi’s?ulle dela sporrarna och rida med hivats fint e-
») Dan tom lclmsat obemärkt, öar lefwat lyckligs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
