Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »När damerna föra krig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL I GÖTA PAR BRIKOLL
Men vidare i min beskrifning går jag
Och händelsernas tråd jag återtar.
Om Hermoder ett ord nu nämna får jag:
Den tredje sonen han af Oden var.
Han var gardist till lif och själ, och gärna
Han sig på sina höga hästar satt.
Totalt verliebt blef hvarje liten tärna,
När han på Sleipner tog galoppen fatt.
Så kommer Tyr. Han äfven svurit fanan;
Hans styrka, som hans tapperhet, var stor.
I vaggan re’n för militära banan
Bestämdes han, och nämdes till major.
Han Fenrisulfven uti bojor lade —
p]n bragd, som var för alla andra »täfft»;
Hans högra näfve därvid oturn hade
Som pris att stanna uti ulfvens käft.
Sist ha vi Brage, skaldekonstens fader,
I vissång som i visdom lika slängd;
Han för poeter utaf alla grader
(Poeter städse funnits har i mängd)
Var skyddspatron och nödgades att höra
I sådan egenskap allt rimmeri.
Det var i sanning ett orimligt göra,
Af mitt exempel nog det fatten I.
I Bragebägaren sin tröst han sökte,
När han blef satt på alltför hårda prof;
Ej af begär det var han armen krökte,
Nej, uteslutande utaf behof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
