Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bankirens stränghet
och fru Cecilias
goda hjärta.
Lyckönskningssång? Gott och väl. Men voro
de verkligen förlovade?
Hos bisittarna rådde
intet tvivel om den saken.
De triumferade, stolta över
sin skarpsyn och sin
finkänslighet. De ropade: Det har vi vetat länge! Ha
vi inte varit snälla och finkänsliga?
Papuanens entusiasm kände inga gränser. Han
hade inte en aning om vilken roll han spelat, men
det föresvävade honom, att hans uppträdande gjort
slag i saken. Han sa till Helen: Lilla kusin, vad
jag är glad att jag fick vara med om det här! Vad
jag hade roligt åt er i teatervestibulen. Ni kallade
mig papuaneger! Så skojigt!
Till Edward sa han:
Din syster är ju förlovad!
Vartill Edward genmälte:
Det ser onekligen så ut. Tills vidare.
Helen hade gjort en kupp. Bröderna hade kastats
ur sadeln. Människorna jublade, som de alltid jubla
då de ana att kärleken segrat. Papuanen grymtade
och småtjöt av fröjd. Det tunga ansvar, som plågat
hans ömtåliga samvete ett dygn, hade plötsligt
försvunnit. Han sa till bröderna: Det är, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
