Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
nog att rycka kaptenen i de vida, utputande
rockskörten. Kvick som en katt grep kaptenen syndaren
i nackskinnet och började randa honom med
käppen. Man kunde förmoda att den misantropiske och
retlige mannen skulle begagna tillfället att ge sina
känslor luft i ett mer eller mindre obehärskat
vredesutbrott. Lyckligt nog för lymmeln blev det
ingalunda fallet. Kaptenen avvägde nogsamt
slagens styrka och antal. Han var inte det ringaste
upphetsad. Det blev en ur pedagogisk synpunkt
sedd mycket uppbygglig avbasning. Några gubbar
och gummor tillkallades av pojkens klagan. I dylika
situationer tar »hopen» vanligen parti för den
pryglade. Icke så här. Kaptenens lugna och metodiska
tillvägagångssätt — kanske också pojkens tidigare
meriter — stämde åskådarna till den förres förmån.
De gamla kände Loewen som »tokige kapten». Nu
nickade de förnumstigt åt varandra och mente tro
på, att han kanske inte var så tokig. Och då
syndaren fått sitt och i harm och bedrövelse dragit
dädan, sa någon av de gamla uppmuntrande och
gillande: Det skötte kapten bra! — Loewen
torkade ett par svettdroppar ur pannan och svarade
med bister högtidlighet: En gammal knekt fruktar
ingen utom Gud! — Så sägande tog han sonen
åter vid handen och avlägsnade sig med kraftfull,
värdig hållning. Men de gamla smålogo en smula
förläget och skakade på sina huvuden. Visst var
han väl tokig ändå!
Onekligen kan det tyckas underligt att använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
