Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
orden, bokstavligen. Ingen såg dem! Ingen syntes
lägga märke till den högreste gamle dandyn och
hans kuriösa klädsel. Pojken blev tryggare för
varje steg, varje kvarter, varje tillryggalagd gata.
När han gick över Gustav Adolfs torg kände han
sig riktigt som »vanligt folk», en son, som har
den äran att promenera med sin ståtlige far. Först
då de vikit in på Regeringsgatan kom en varning.
Utanför den omtalade affären höll ett privatekipage.
Jonas kände mycket väl igen det, han hade till och
med sett det samma dag, då den finfina mormodern
avhämtade sin dotterson efter avslutningen.
Följaktligen var det möjligt, kanske till och med troligt,
att klasskamraten befann sig i affären. Och
visserligen hade de gått som änglar bland syndare,
osynliga — men att Gud skulle kunna slå även en
klasskamrat med tillfällig blindhet? A nej, det
får vara måtta med under! Han drog allt mer och
mer på stegen, fick till sist en snubba: En krigares
son går taktfast och raskt. Var så god! Ramla på
bara! Han ramlade på och kämpade samtidigt med
sig själv. Skulle han följa fadern in i affären eller
stanna utanför? Vore det inte att »svika» fadern
om han stannade utanför? Man kan tycka, att
sveket i alla händelser vore av så uteslutande
symbolisk natur, att han kunde tagit det lätt. Men i
ungdomen, då vi bygga vår värld, ha symbolerna
större betydelse än sedermera. Hur som helst —
i sista stund svek modet honom själv och han
svek fadern. Han sa: Far har väl ingenting emot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
