Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Bankiren rynkade pannan.
Gott. Det må vara hänt. Fru Kerrman skall bliva
tillfrågad. Men dessutom fordrar Jonas —
Bankiren tystnade. Han försjönk i grubbel.
Fordrar? Vad? viskade familjen.
Bankiren mumlade som i sömnen:
Att jag ska skriva till Jase — skriva till Jase och
fråga — om han har något att invända —
Det blev tyst, den fullständiga tystnaden inför
det ofattbara, det tunga tankearbetets tystnad.
Därpå bankiren långsamt, trevande:
Jag förstår — fullkomligt — Jonas’ mening.
Hans föräldrar — böra icke på något sätt stå
efter Helens. Det är — det är en sonlig tanke, som
jag — kan gilla. Men det ligger också — ligger
något av hämnd i det — av vedergällning — som
jag inte finner rättvist. I alla händelser bleve det —
blir det — bleve det mycket svårt för mig —
Tystnad. Därpå fru Cecilia i en viskning:
Men snälle Jonas — är det nödvändigt — jag
vet inte av att det brukas —
Och Jonas:
Det angår mig inte, vad som brukas. Det angår
mig, att ni i alla år föraktat min far. Det angår
mig, att ni föraktar honom. Det är det enda som
angår mig.
Sonen, som inte älskade sin far, var som hans
hämnare obeveklig!
Bankiren stammade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
