Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
talte, hver av dem, om titusen Ma’er og titusen Marthe’r,
hvis skjebne var akkurat den samme.
Gjennem disse bøker hevedcs diskusjonen op i de høider
hvor liv veier mere enn argumenter og menneskeskjebner
mere enn teorier.
Derfor blev Jonas Lie kanskje den farligste av alle tidens
litterære agitatorer. For han gled som ingen ånnen umerke«
lig inn i hjemmene med sin stille, overbevisende tale, og han
vant selv de stedigste hjerter med sine ord. «Han var,» som
Bjørnson i et brev efter Lies død uttrykker sig, «den lumske«
ste, leende nedbryter av det der stod i høi anseelse uten
lenger å ha rett til plassen.»
kvinnesaksdisk us jonen gikk imidlertid for en tid ut av
sitt spor her hjemme hos oss, idet der utkom en bok som
slo ned lik en bombe i vårt dengang moralsk innsnevrede
samfund. Titelen var «Fra Kristiania«Bohemen» og
forfatteren var Hans Jæger, «denne» — som Lie karakteriserte
ham — «elskovsdrukne bi, som fylte luften med sin sum«
men.» Det blev opstandelse over hele linjen: som ved et
trylleslag var man midt oppe i en voldsom sedelighetsdebatt,
som ikke gav fanatismen i de politiske kampår noget efter.
Bjørnson hadde tidligere tatt et likeså bestemt som ytterlig«
gående standpunkt i «Ln Hanske»; nu kom Arne Garborg
med «Mannfolk» og Chr. Krohg med «Albertine» . . .
Forargelsen var på kokepunktet og politiet truet med a
skride inn mot de farlige bøker.
I dette Øieblikk da det ennu en gang gjaldt den fri disku«
sjons sak, tok Lie affære — som den eneste av våre eldre
diktere. Et par citater fra hans brev vidner best om hans
stilling og standpunkt.
Han henvendte sig til Kunstnerforeningens bestyrelse,
dat. Paris 30. januar 1887:
Enhver justitiel Indskriden i Litteraturen udenfor, hvor
Tcndcntsen er usedelig, bor principielt modarbejdes som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
