Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Ingen ante — der han like efter Sankt Hans satt ved
middagen omgitt av sine barn og utbragte en skål for høi»
sommeren — at han bare skulde ha få dager igjen.
Nogen døgn efter sank kreftene plutselig sammen i ham
og de tilkalte læger, de herrer Edvard Bull og J. Jenssen,
konstaterte at en katastrofe var nær forestående.
Inne i den store sal på Flcskum lå dikteren fullt påklædt
på ehaiselonguen. Han var helt på det rene med at han
skulde gå bort. 1 tåket bevissthet og med enkelte klare øie»
blikk innimcllem fantaserte han stadig om å reise langt —
langt bort . . .
Han kjente sine omgivelser, hvilket han gav til kjenne
ved varme trykk i hånden. Men ikke et klynk, ikke en klage
kom der over hans leber.
Søndag formiddag — den 5. juli 1908 — sporedes der tegn
på at det snart vilde være forbi. Åndedrettet blev hurtigere,
uttrykket ubestemt flakkende. Ennu klokken 11 hadde han
kjent et par av sine barn. Klokken 1.45 sov han hen, frede»
lig, uten kamp, uten smerter.
Døden hadde faret varsomt med dikteren.
Fullt påklædt lå han på ehaiselonguen i den store sal
med døren åpen ut til høisommcren.
Budskapet blev snart båret utover på telegrafens vinger.
Efter regjeringens forslag besluttet stortinget enstemmig
at dikteren, som uttrykk for den takknemlighet det norske
folk følte for hans gjerning, på statens bekostning høitidelig
blev å bisette i Trefoldighetskirken, forinnen kisten bragtes
til Fredriksvern for å jordfestes.
Bisettelsen fant sted fredag den 10. juli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
