Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Åkerjordens användning - Huvudresultat; jämförelse med tidigare år - Åkerjordens användning i skilda delar av landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
ÅKERJORDENS ANVÄNDNING,
upptog densamma endast 17 000 hektar, de tre följande åren uppgick dess areal
till omkr. 40 000 hektar, och efter dess nästan fullständiga nedläggande år 192&
hade den 1927 åter normal omfattning. En närmare undersökning visar, att
trots dessa stora omkastningar några mera avsevärda förändringar icke
inträffat mellan de båda åren 1919 och 1927 i sockerbetsodlingens relativa omfattning
vid brukningsdelar av olika storlek.
En förändring, som relativt sett icke är så synnerligen stor men som dock
tyder på en viss omläggning av jordbrukets allmänna produktionsriktning, är
den sedan år 1919 inträffade ökningen i vallarealen med 126000 hektar.
Då samtidigt en del åker torde hava igenlagts till betesmark, visar detta, att de
strävanden, som under de senare åren gjort sig gällande att öka den egna
foderproduktionen, lett till betydande resultat. Utvidgningen av vallarealen är
genomgående för så gott som hela landet och förekommer vid alla
storleksgrupper av brukningsdelar men är, relativt taget, störst vid det mindre jordbruket.
Arealen för grönfoder av säd och baljväxter, som mellan åren 1914 och
1919 mer än fördubblats, visade vid 1927 års räkning åter någon minskning till
101 000 hektar. Minskningen är genomgående för alla län i södra och
mellersta Sverige med undantag för Kronobergs län; i sistnämnda län liksom i hela
Norrland har grönfoderarealen däremot ökats.
Trädesarealen har sedan länge befunnit sig i oavbruten tillbakagång,
och denna utveckling har fortsatt även de senare åren. Mellan 1919 och 1927
har arealen för helträda minskats från 294 000 till 262 000 hektar, eller med
10*8 %. Tillbakagången är allmän i hela landet och någon skillnad i
utvecklingen gör sig icke märkbar beträffande det större och mindre jordbruket.
Åkerjordens användning i skilda delar aY landet belyses närmare av tab. Hr
där för varje län och naturligt område angives de särskilda växtslagens
procentiska andel av resp. områdes hela åkerareal. För vinnande av en mera
överskådlig belysning av åkerjordens användning i olika delar av landet kommer
därjämte i den följande redogörelsen för odlingen av de särskilda växtslagen
sammanfattningar att göras för vissa större produktionsområden, vilka erhållits
genom sammanförande av likartade naturliga länsområden.
Höstvetet upptager, efter den i det föregående berörda, starka ökningen
i dess odling, i genomsnitt för hela landet 5*3 % av åkerarealen. Dess odling
är huvudsakligen lokaliserad till södra och mellersta Sveriges slättbygder och
har den största omfattningen på den skånska slättbygden, där det upptager icke
mindre än 14*1 % av åkerarealen, men icke långt efter kommer Östgötaslätten
med 12*2 Även inom ett så nordligt produktionsområde som Mälar- och
Hjälmarbygden odlas numera höstvete i stor utsträckning (7*1 % av åkerarealen),
varemot detsamma fått något mindre användning på den mera sandiga
jordmånen i västra Sveriges slättbygder. Trots en relativt sett mycket stark ökning
under de senare åren odlas alltjämt höstvete i södra och mellersta Sveriges
skogsbygder i ganska liten omfattning (omkr. 2 % av åkerarealen), och i
Norrland har dess odling någon nämnvärd betydelse endast i Gävleborgs län.
Y-å r v e t e t upptager visserligen endast 0 0 % av landets hela åkerareal, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
