Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Londonprofiler - 3. Predikaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKAREN 37
helvetet.» Nu sade han visserligen ungefär
detsamma, men han behöfde flere ord.
— O, dessa fördömda kvinnor, hemmen
göra de till helveten och gatorna.. . inte en
gång gatorna . . . där går de och dinglar
med sina fyllda silfverpungar i händerna,
guldmynten lyser genom maskorna och skram-
lar . . . och en karl, hungrig och naken,
eländig . . . som ville vara ärlig... han ser
det, han frestas och frestas, och en dag slår
han till och gör sig olycklig, men det är det,
o, det fördömda som de åstun ...
Han stannade midt i ordet och smällde
igen käkarna öfver resten. Hans ansikte för-
vandlades, hans blick stelnade i ett uttryck af
ohygglig bestörtning. Midt framför honom stod
en stor och grof kvinna, icke mindre häpen,
men mycket mindre förskräckt.
Ögonblicket därpå hade predikaren för-
svunnit från låren, och genom den delade folk-
massan, som var alldeles tyst, gick en mycket
liten hopsjunken man med sänkt hufvud. Bred-
vid honom, desto mera bred och myndig men
något vacklande i gången, gick kvinnan.
Främlingen kände igen henne, det var byl-
tet från bänken. Han anade en tragedi och
följde efter paret. Bakom honom ljöd sången
igen:
We are marching upward to Zion
beautiful, beautiful Zion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
