Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Smålandsskisser - 3. Glädjeliket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÄDJELIKET 59
bli otålig på den stackars Märta Katrina, som
föreföll helt generad öfver att hon fortfor att
lefva år efter år, där hon låg i sin säng, hjälp-
lös och plågad.
Man sade allmänt, att han icke var så
snäll mot gumman, som han bort vara. Som
den store filur han var, talade han alltid med
den största aktning och ömhet om sin hustru
och underlät aldrig att framhålla sitt eget tåla-
mod under korset. Men det går icke så lätt
att lura bondfolk; historien med Fia på Planen
och andra Anders Johans erotiska upptäckts-
färder kom ut och ställde hans uppförande i
en något annan dager. Och gumman, som
hjälpte honom att sköta hustrun och hushållet,
hade litet af hvarje att berätta om Anders Jo-
hans tålamod under korset och den hänsyns-
fullhet, hvarmed han bemötte den sjuka.
När t. ex. Märta Katrinas brorson kom på
häkte för det rysliga slagsmålets skull, som
hölls utanför handelsboden en julnatt, och hon
klagade häröfver, lär hennes äkta man ha sagt
rent ut:
— Det hade varit bättre, att jag gjort som
han, när jag var tjugufem år, än att jag gift
mig med dig. För ur häktet hade jag väl kom-
mit en gång, men dig slipper jag aldrig.
Stackars Märta Katrina!
Lifvet hade icke honorerat många af sina
förbindelser till henne, men en, den sista, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
