Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Professorn och hans dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.
Professorn och hans dotter.
O
rn jag kunde förstå livad som tagit åt Ma-
rianne, sade professorn till sin dotter i före-
brående lon. Du är dig inte lik, flicka.
— Nej, pappa, svarade Marianne högtidligt,
jag är mig icke lik. Jag har fått klart för mig,
att jag är en varelse med människovärde.
— Är du säker på det? frågade fadern
klentroget. En kvinna, som inte kan laga mat,
inte laga kläder och inte en gång laga att
hon blir gift, är i mitt tycke inte så rysligt
mycket värd.
— Kära pappa, du behöfver inte säga mig
det, svarade dottern en smula bittert, ditt upp-
förande under alla de år, jag haft utmärkelsen
att vara dotter till en af Sveriges lärdaste män,
har mer än tydligt lagt i dagen dina åsikter.
Det har säkerligen aldrig fallit dig in, att jag
har en hjärna.
— Har du bevisat faktum?
— Har du gifvit mig något tillfälle?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
