Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Karl Henriks tacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL HENRIKS TACKSAMHET 79
Den natten dref omkring på Malmö gator
en man, som nästa morgon skulle fortsätta
resan till ett sköfladt hem. Ett gammalt sår
hade gått upp, det blödde, det sved som aldrig
förr.
— Elsa, lilla Elsa, efter tio år skulle vi
alltså ses igen med detta haf af elände emellan
oss. Den kvinna jag älskat och den jag tagit
till hustru — drinkerskor bägge två! Och därtill
patienter på samma alkoholisthem. Det var för
att jag skulle upplefva detta, som farbror lek-
torn hindrade mig från att dö ...
Du var bara en skugga nu, men lika älsklig
att skåda, Elsa, lilla Elsa . .. Var detta slutet? —
— Det var roligt, att jag fick Karl Henrik
att gå öfver till min lifsåskådning, sade den
gamle lektorn till sig själf, när han låste dörren
efter sin gäst. — För det är bra godt att ha en
hållpunkt här i lifvet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
