Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Fräulein Hennings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄULEIN HENNINGS 113
hängsen och förryckt. Ibland kunde en ovanlig
intimitet uppstå mellan henne och någon ny-
komling, som drog fördel af hennes kännedom
om staden. Men snart nog började nykom-
lingen dra sig tillbaka, den kära fräulein hade
sina egenheter, och så var det för henne att
börja på nytt. För min del tyckte jag det var
synd om gumman och höll ut rätt länge både
med hennes humör och hennes besvärliga vän-
lighet. Hvilken vänlighet! Vet fru Krok, det
fanns ingenting, som fräulein Hennings inte ville
göra för mig. Jag sökte en plats då, och hon
följde mig till kommissionskontor och inflytelse-
rika personer, hon skref hit och dit, presen-
terade mig för sina bekanta och gjorde verk-
ligen hvad hon kunde. Och jag — ja, jag
tyckte jag var ädelmodig, som mer eller mindre
godvilligt underkastade mig att vara föremål
för hennes omsorger.
— Alices fräulein hade bestämdt moderlig-
hetens ande. Man träffar den så ofta särskildt
stark hos dem, som inga barn ha. Det verkar
så patetiskt.
— Ja, det var just så fräulein Hennings
verkade. Och likväl var jag grym emot henne.
När vår vänskap räckt i ett par månader, träf-
fade jag på en annan. Han .. .
— Ah, han?
— Ja, det var en italienare, han kallades
för doktor. Han bodde i samma pensionat
8. — Wägner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
