Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ekkistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 SNAPSHOTS
gester, sönderslitande af näsdukar och lik-
nande.
— Men, bästa Karola, du är inte dig själf.
— Jo, svarade hon vredgad, nu är jag mig
själf, för första gången sedan vi gifte oss.
— Jag är som fallen från skyarna. Du
hemfallen till den föraktliga kvinnliga svaghet,
som kallas nyfikenhet! Du, som vann min be-
undran genom att i en hel dag bära ett bref
från mig oöppnadt i fickan, då det likväl kunde
ha varit friarebrefvet. Syster Klara har själf
talat om det.
— Var just meningen det, att hon skulle.
Jag kände ju till din smak, och eftersom det
inte var säkert att det var friarebrefvet, så ville
jag laga att det nästa i alla händelser skulle bli
det, svarade fru Karola med en öppenhjärtighet,
som förfärade hennes man, såsom varande ett
bevis på, hur säker hon ansåg sin position,
sedan hon blifvit fru Virén.
— Aha, sade han och spärrade upp ögonen
som en blind, när fjällen börja falla från dem,
om det var beräkning, det där med brefvet, så
var det kanske likadant vid middagen hos dina
föräldrar, då jag friade efter kaffet.
— Hvad menar du nu? frågade fru Karola
med ett litet öfverlägset leende.
— Det minns väl Karola! Du hade en
sådan charmant klänning, ljusrödt siden med
någonting tunt, rynkigt — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
