Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pressens vanmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSENS VANMAKT 139
gående utrymmet, så kan jag kalla upp om-
brytaren. Han var nyss här och beklagade
sig öfver, att han fått upp så mycket text.
Hälften fick stå öfver, förklarade han. En
annan dag alltså.
Redaktören började skrifva nervöst.
— Men det är väl åtminstone ingenting som
hindrar, att redaktören läser igenom det jag
hade med mig. Det kunde vara roligt att höra
hvad ni tycker. Jag väntar gärna.
— Det är mig tyvärr omöjligt. Jag är, som
fröken ser, strängt upptagen, hvarje minut är
dyrbar. Men jag kan kalla in herr Berggren
— det var en af medarbetarna, en slusk med
frånstötande yttre — han har kanske tid att
läsa igenom frökens papper.
— Nej, jag tackar. Då kommer jag hellre
igen i morgon. Till dess måtte ni väl ha hunnit
bilda er ett omdöme.
Fröken Lundin hade kommit på sitt elfte
besök hos redaktören. Denne hade numera all-
deles lagt bort att befästa skrifbordet, att låta
alla etablissementets springpojkar löpa ut och
in med korrektur eller med bud till faktorn
och kassörskan och likaledes lagt bort att be-
veka den obevekliga genom att framhålla sin
brådska. Utmattad och undergifven satt han
och läste fröken Lundins manuskript.
— Jaha, sade han därpå, dialogen är syn-
nerligen ledig och lättflytande, men hvad säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
