Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Blinda hönor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLINDA HÖNOR 145
dig alldeles förfärligt. De vågar sig inte på
Georg direkt, men, du milde, hvad vi pikar
honom!
— Äfven du, Lotte?
— Ja visst, det hela är så galet som möj-
ligt, och jag hjälper till att göra det värre.
Jag har ett rysligt skämt med mina gamla
blinda hönor till fastrar. Så här ungefär:
— Kan faster Malin tro, att jag mötte
Georg och Lily härom kvällen, och de var
så upptagna af hvarandra, att de icke såg mig.
— Hvad säger Lilla Lotte? Är det inte rysligt!
Ja, jag kunde väl tro att det inte är för inte,
som Georg äter så dåligt och är så mycket ute
om kvällarna och ser så dyster ut. Stackars
Georg1 Och så gråter vi bägge två, faster Malin
och jag. — Så kommer faster Fina: vår hus-
jungfru har sett Georg på Lilys gata två gånger.
Och det var Lilys stil på brefvet, som Georg
fick i går. Den rysliga Lilyl Och så talar vi
så illa vi kunna om dig, faster Fina och jag.
Det är ett fullt spektakel.
Lotte skrattade, så att tårarna kommo henne
i ögonen.
— Är det inte komiskt?
— Tycker du, att jag skall finna det ko-
miskt, att fastrarna är så onådiga på mig!
För resten kan jag inte begripa .. .
— Åjo, Lily, det kan du nog. Med deras
10. — Wägner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
