Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Ananias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANANIAS 149
Ulrika var i vanliga fall mild, anspråkslös
och from som ett lamm, och det var inte un-
derligt att herr Palmquist stirrade på henne.
— Hon är galen, sade han föraktfullt.
— Nej, svarade hon, men du är en stor
syndare och bedragare, liksom Ananias, och nu
ger Palmquist mig mina pengar tillbaka.
— Hur kan hon understå sig att kalla mig
för Ananias? röt Palmquist och stampade med
foten i golfvet, men som han hade filttofflor
på sig, hördes det just inte.
— Farbror Petterson kallade dig så, sva-
rade Ulrika. Jag mötte honom på gatan i dag
och berätta’ för honom, att du sålt alla mina
aktier, som jag ärfde, för tjugufem tusen kronor
och gett de arma hedningarna på vår lysnings-
dag, i stället för att jag inte kunde resa ut
själf, eftersom jag gifte mig med dig.
— Nå, än sen då, sade Palmquist och tog
en tidning. Och nu talar vi inte mer om det.
— Jo, det gör vi, sade Ulrika högtidigt och
sorgset, för farbror sa’, att du tagit undan
hälften, alldeles som Ananias och Safira i nya
testamentet, som föll döda ner för apostelns
fötter. Jag sa’ att det var då omöjligt, sa’ jag,
för tvåhundrafemtio kronor stod det då så tyd-
ligt på de där aktiebrefven, och ett hundra
stycken var det, och det blef tjugufem tusen,
det visste jag då säkert, för det hade du räknat
ut åt mig. Och då skratta’ farbror ut mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
