Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 HATTNÅLARNA
— Att jag varit för fattig att komina tillbaka.
— Å, sade hon, afsiktligt misstydande hans
ord, är resan så dyr?
— Stefanie, sade han, sådant har vi inte
tid till. Du vet nog, hvarför jag for öfver
Atlanten första gången och för hvem jag farit
öfver den för andra gången.
— Jag vet ingenting, svarade hon. Jag vet
bara, att den jag sitter här och talar med är
den, som jag för en timme sedan trodde att jag
aldrig skulle se mer. När du först kom, hade
jag liksom inte förstånd att fatta det oerhörda
i situationen. Vi hade talat om dig — du har
en spjufver till bror kan jag säga dig — hela
min själ var fylld af minnen och så ringde det,
och då kunde det nästan inte vara någon annan
än du. Men nu har det ändtligen gått upp för
mig hur underbart det är. Du och jag, jag och
du, hur kan du begära, att min hjärna skall
rymma något mera?
— Det begär jag inte, sade han småleende
och makade sin stol närmare hennes. Allt
hvad den behöfver rymma innefattas i de orden.
De säga allt.
— De säga mig endast hvilken egendomlig
tillfällighet det är, att vi befinna oss inom samma
fyra väggar, sade hon och drog sig något tillbaka.
— Det kan inte vara sant, sade han. Om
inte din kvinnliga instinkt sagt dig något, så
har väl Bengt Bengtsson?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
