Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 HATTNÅLARNA
för Stefanies räkning, men äfven författaren
såg det.
Bakom Stefanies rygg gjorde målaren de
mest våldsamma åtbörder till Eva, dem Eva
återigen icke såg, Stefanie teg förfarande med
ett bittert och slutet ansikte, och författaren
såg road från den ena till den andra.
— Jag ser, sade han till Eva med lätt ironi
i stämman, att ni tänker på mitt uppförande i
spårvagnen. Jag hoppas, att ni inte tar illa
upp, om jag påminner er om, att ni inte bara
har en mycket elegant hatt, men att ni håller
den fast på ert vackra hufvud med en ganska
i ögonen fallande hattnål af guld–––-
— Det där var tur för dig, Henrik, sade
målaren torrt. Annars skulle du fått med mig
att göra.
— Med hvad rätt? sade författaren. Ah,
din fästmö?
— Ja, sade han, djärf af att se hur Stefanie
klarnat upp.
— Jaså, sade Stefanie.
— Men Stefanie, sade Eva bönfallande, ge
efter, är du snäll! Om du nu själf — —
Eva fick en blick så att hon höll på att
falla baklänges, och innan hon hunnit hämta
sig, hörde hon Bengt Bengtsson sakta men
eftertryckligt förbjuda henne att säga ett ord
vidare.
— Tvekar ni att ge ert samtycke? frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
