Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 HATTNÅLARNA
med var situationen räddad och misstämningen
aflägsnad.
— Vågar herrarna? frågade Stefanie.
Författaren bugade sig, och målaren sade:
— Jag säger som Eva, när hon sprang för
fröken Stefanie: när det gäller min kärlek, är
jag inte rädd för någonting i världen.
— Det är nog så bra, svarade Stefanie,
men nu gäller det inte kärleken.
— Det trodde jag, sade han, för mig och
Eva och två till. — Det vare då inte för mycket,
så som jag ansträngt mig hela förmiddagen.
— Ja ni har förtjänat er — middag,
sade hon.
— Och Eva?
— Står automobilen utanför? frågade hon
utan att låtsas höra.
— Ja, er egen och min, sade författaren
vid fönstret.
— Utmärkt, sade Stefanie. Vill ni som
främling ta plats i min?
— Tack, sade författaren, jag vill gärna ta
plats bredvid er, men inte som främling.
— Som gammal bekant då?
— Nej, som något annat.
— Hvad ni bröder är lika hvarandra i alla
fall, sade hon.
— Och ni kvinnor, ifyllde han, får jag
hjälpa er med kappan?
Eva hade under tiden haft en öfverläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
