Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Asta. Braun är på sätt och vis den förnämste,
han hör till societeten i Åby och tituleras herrn
— herr agronomen. Men Kråksberg anses mer
vederhäftig, han är en bygdens son och stor
kommunalman, fruktad, vördad och hatad. Med
Petter Henrik och "flickorna" är det inget
särskilt. De är snåla och misstänksamma och
klarar sig på det. De står sig väl allesamman och
utom den bördiga bygden kring ån äger de
milsvida skogstrakter ända upp mot
smålandsgränsen. Torparna på Malmen gör sina dagsverken.
Deras kvinnor och barn får stå till reds, när de
blir kallade.
Uppe på Malmen ringlar stenmurarna som grå
jätteormar över backar och moras. Varenda
sten talar om tålamod och vedermöda. Och över
åkerlapparna, där det alltjämt är gott om sten,
höjer sig rösena som gamla vikingagravar, tätt,
tätt. Det är en del av markens förbannelse som
strävsamt samlats upp i murarna och högarna.
Jo, här har varit förbannat med sten, säger
torparna sig emellan. De här bitarna bröt
August Malm upp, han var stark som faen. Envis
som synden. Han var som en grå björn, gick och
rotade och morade hela sitt liv. Han blev som
ett kreatur. På fattighuset var han inte god att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
