Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
så och så, förmanar hon. Det är invecklat. Om
han inte kommer ihåg det utan försäger sig,
känner han sig också syndig.
En gång har han hört en karl, som hädat Gud.
Det var en mörk och mager karl, som kom hem
och frågade efter far, som inte var hemma. Då
gick han upp till mor, som var ute och hackade
potatis. Han berättade, att hans hustru nyss dött
och att han själv var sjuk. Han stod där och
snyftade i skägget. Och rätt vad det var knöt
han näven upp mot himlen och ropade: Du
obarmhärtige gubbsatan, som sitter där uppe!
Mor stod där skräckslagen men såg inte ond
ut. Pettersson, Pettersson, sade hon stillsamt,
häda inte. Gud hjälpe honom. Och när Ivar
frågade om inte en sådan alldeles syndat bort
sig, sade hon bara, att det vete Gud i himmelen.
Och det tillkommer inte oss att döma.
På kvällen, när han lagt sig, ligger han och
funderar på detta. Var inte Petterssons ord en
synd mot Den helige ande? Kanske inte. Det
gläder honom om det finns hopp för Pettersson.
Han tyckte om honom. Därför att han grät,
tycker han mycket om honom.
Men som han nu ligger där och försöker
somna, utträngd längst ut på sängkanten av sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
