Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
sura kråka flaxar och kräar över den leriga
åkern, som luktar höst och rutten potatisblast.
Hon är närvarande, där två eller tre äro
församlade. Hon far från stuga till stuga, från
socken till socken, från land till stad. Hon finns
på alla åkrar i alla landskap. Hon nappar till
sig vad hon kan och för det till sitt stora
förrådshus, sitt gamla jättekråkbo.
Sävan talar om Elina i Mossen, att hon har
mjölkharar. För hur skulle hon annars ha det
så bra och få så mycket smör ifrån? Näe, näe,
medger Hanna. Kan det va sanning sådant,
undrar Karin, det ä väl bara prat. Näe. Det ä
sant som allt. Mårten har stått en hel natt och
sett med egna ögon. Hararna for och pilade hela
natten. Och förresten, hur skulle hon annars
kunna ha det så med två kor bara? Näe, det ä
ju sant.
De käftar på allt vad de orkar medan de
gräver i det höstsura landet. Karin har pälsat
på sig det mesta möjliga, men ryser till
emellanåt i alla fall. Det är rått och kallt.
De pratar om allt från när och fjärran. Om
sjukdomar, om underkurer, om tecken på
himmelen. Hanna har sett sju solar på himmelen
på en gång, man kan befara att den yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
