Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200.
man betraktade honom leende, när han sökte
platsen. Han var, som sagt, bra ung och talade
så lantligt. Chefen frågade honom om en del,
var han var ifrån, hur länge han varit i stån,
om han hittade dit och dit. Jo, han hittade. Han
beskrev var den gatan var, var den affären låg.
Och chefen strök sig över sitt vita skägg och
sade att han fick börja. Han skulle få två och
femtio i veckan. Han kände sig stolt, när han
kom hem och berättade det.
Till rörelsen hörde ett ölnederlag och det var
huvudsakligen med detta, som Ivar fick att göra.
Vissa dagar fick han stå och skölja buteljer, det
var de sämsta dagarna. Ibland fick han ta en
kärra med öllådor och köra kring till kunderna.
Det gillade han bättre, fast det var tungt.
Emellanåt blev kärran honom övermäktig i de
kullriga backgatorna; han fick samla all sin kraft
för att få den loss, såvida inte någon hjälpsam
hand tog ett tag i skalmarna och satte kärran i
gång. I alla fall kände han sig friare sådana
dagar. Han fick tänka och känna på egen hand.
Han förde ett slags krig med kärran, där hans
fantasi fick spelrum. Hoi, du jäkla kärra,
muttrade han, nu skall du se på annat — du skall,
du skall — jaså, du vill inte! — åhej, åhej! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
