Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid anmärkt, att vissa stadganden i R. F. 1772 och
F. o. S. A. 1789, hvilka författningar Mannerheim och
Morian betecknade såsom „landets egentliga grundlagar,
dem Hans Majestät försäkrat att bibehålla", icke syntes
under dåvarande förhållanden „passande". Ordin
framställer händelsen såsom ett misslyckadt försök från
fin-narnes sida att få ifrågavarande grundlagar uttryckligen
citerade i kejsarans försäkran (II, 355). Han förtiger
derför visligen, hvad Mannerheim tillägger efter att
hafva omnämnt, huru han på aftonen samma dag,
uppskrämd af ett rykte, att kejsaren icke ernade stadfästa
1772 års regeringsform, uppsökte Speranski och hos
honom fick genomläsa den försäkran, kejsaren sedan
afgaf och som i allmänna termer bekräftade landets
grundlagar och hvarje stånds fri- och rättigheter. „Med
glädje häröfver", så lyda Mannerheims ord, „begaf jag
mig tranquilt till mitt hem".1
Med anslutning till Speranskis anmärkning
påpekar Ordin enskilda stadganden i de svenska
grundla-garne, hvilka kejsarens försäkran omöjligen kunnat afse,
och drar sedan härur den slutsats, att dessa lagar icke
heller i öfrigt blifvit stadfästa. Dervid gör han sig
saken lätt genom att såsom gällande ännu år 1809
anföra äfven sådant, som efter Förenings- och
Säkerhetsaktens antagande helt och hållet eller delvis förlorat
1 Castrén, Skildringar, s. 141.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
