Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - V - En vårdikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vårdikt
Så glömmer jag åter trötthet och hat
för vårens ömma dyrkan,
liksom en gammal ärrig soldat
som faller på knä i kyrkan.
Jag har slitit hund och grånat i hyn
under ruskiga vinterdagar,
men nu har våren kommit till byn
och ler ur knoppande hagar.
Det bränner en längtan i mitt bröst,
jag kan den aldrig döda,
den ropar än med skälvande röst
i vardagens gråa möda.
Ur vedermödornas trånga dal
upp sträcker den än sina händer
från köld och mörker, bekymmer och kval
till skönhetens ljusa länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
