Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Vid byvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, han liar svårt att sitta stilla, det rycker i kroppen och
ibland är det som om strupen hölle på att snöras samman.
Det svindlar till över hjässan, han har ögonblick då han
tycker att allt håller på att brista. Han ler bittert, då hon talar
om hans arbete, han orkar så alltför litet. Ångesten ligger
över ögonen, han känner ett ständigt hot: döden —
vansinnet.
— Jag är bara så trött, säger han.
Den gamla pratar om det och det. Hon berättar om sin
ungdom, sina föräldrar, sina tjänarinneplatser. Kjell har hört
alltsamman sedan han var liten, väl tusen gånger, han kan
allt utantill. Han vet när den episoden skall komma eller den
eller den poängen.
Modern sitter upprätt i sängen, hon lever i sin berättelse,
tror visst att hon inte talat om det här förr. Hon
gestikulerar med de tunna armarna, de avmagrade, knotiga händerna,
men ögonen lysa av liv, tindra som barnaögon. Där hon
sitter och berättar sina enkla, torftiga upplevelser liknar hon
en gammal profetissa. Kjell tänker att om hon levat i en
annan tid kunde hon blivit en förkunnerska, en kvinna som
satt själar och hjärtan i brand. Nu orkar han bara småle
och lyssna förstrött. Han säger ja och jaha och jaså. Den
gamla vet inte hur litet hennes tal intresserar honom och han
känner sig skamsen. Han tittar på klockan och sitter kvar.
Det är hans plikt. Han ser på hennes ansikte, hennes händer,
hennes hår, och tänker: jag måste sitta och se på henne,
kanske hon snart är borta. Hon är sjuttioåtta år ... jag måste
minnas dragen, linjerna. Och hennes ögon, så underbart
vackra och fulla av värme.
När han äntligen går kramar han henne lätt och kysser
henne på pannan. Som barn kysste han henne aldrig, då var
•127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
