Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Svensk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tancle med nödiga upplysningar. Och namnet, hur var det nu
det stavades ? säger landsfiskalen. Det står väl i edra papper,
säger författaren.
Fjärdingsmannen sitter och ser på. Hans gestalt är idel
värdighet, hans blick ett stilla, outgrundligt allvar. Han
talar som en bok eller en kungörelse från länsstyrelsen. Han
är Lagen, som aldrig ändrar min och vars bokstav är helig.
Människorna driver med honom, i någon mån hatar de
honom också och fruktar honom. Han hämtar torparens sista
ko mecl samma upphöjda lugn som han om söndagen går till
kyrkan och uppbär sin roll som kyrkovärd. Det händer att
folk skrattar mot honom, gråter och gruvar sig eller skäller
ut honom grundligt, men det lämnar honom oberörd. Han
svarar inte därpå. Lagen skrattar ju inte, resonerar inte, den
har blott sin gång, gör sitt krav gällande. Han säger: Vi
skola nu ... eller: Jag förklarar härmed ... med stark
tonvikt på varje ord. Nu sitter han här i dag och känner sig
kanske en aning ringare, eftersom han är i landsfiskalens
sällskap på denna förrättning. Men han är som vanligt ute
i Lagens ärende och han ser med strängt allvar på
författaren, vars ögon står fulla av ett brunt skratt. Han reser sig
värdig och går med tunga, fasta steg ut för att mäta upp
uthuset med ett måttband.
Men ute strålar solen över en värld av skönhet och glädje.
Rosor slår ut igen och tusende fjärilar, bin och humlor
fladdrar kring i eftermiddagens andlöst vilande luft. Mellan
ekarnas fylliga grönska glittrar viken.
Författaren samlar de sina till en improviserad fest i det
gröna gräset. De dricker kaffe och portvin och är glada. De
prisar sommaren sköna, då marken hon gläds. Och de tycker
att livet är underbart.
10— Jümlel, Poesi.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
