- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
151

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Barndomshem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp tegarna häromkring. Innan de kommo hit var här bara
oländig buskmark. De hackade, som du lär erinra dig, upp
alltihop, bröt, hackade och svedde. Kvinnan gjorde det mesta,
ty mannen var ofta borta på annat arbete. Du minns till
exempel första våren: hon gick ändå med barn — hur hon
arbetade, slet upp rötter och stubbar tills hon gång på gång
stupade kull och äntligen släpade sig in på knän och
armbågar. Hon var inte stark men envis, Gud ske lov. För att få
odla upp dessa usla tegar, som ju nu äro någorlunda
odlingsvärda, måste de också göra dagsverken åt bonden eller också
betala med pengar. Bonden kom en dag tillsammans med
vittnen och ville vräka kull dig, kåk, för att arrendet inte var
betalt, men kvinnan tog mod till sig och läste lagen: Var så
god, men stugan får sättas upp igen på er egen mark och
alldeles precis i samma skick. Då gav han sig. Men det är på
det sättet som bönderna fått sin jord uppodlad i den här
trakten. På de steniga åkrarna härutöver ligga stenkumlen
som väldiga bronsåldersrösen, tätt, tätt. Oändliga stenmurar
rinna som väldiga gråmelerade ormar över berg, genom
mo-ras. Och ändå äro åtskilliga av dessa tegar mycket
stenbundna. Under gränslöst tålamod ha fattiga nyodlare röjt allt
detta, släpat samman all denna sten för att slutligen kunna
få ner några potatis bland stenskärven. För att få göra detta
ha de under tiden fått betala till de besuttna bönderna.
Småningom, när jorden blivit någorlunda värd pengar, har
bonden skickat nyodlaren på fattighuset eller sålt "torpet" för
ett pris, han ansett skäligt. Så har mycken svensk ödemark
blivit god jord, många odlarbragder lönats, bondesläkter stått
sig bra.

Du hade, gamla stuga, en själ av säregen art. Det finns
ännu något kvar av den, fast du nu snart bara är en hög med

•451

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free