- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
160

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Ett sjukbesök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fasansfull var icke döden och hur skrämmande var icke
evigheten! Detta jordeliv, hans hustru och hans barn syntes
honom långt värdefullare, härligare än all den salighet som
fanns på andra sidan. Han kände sig nästan villig att
förkasta all denna salighet, och leva var som helst, till och med
i det värsta elände, blott han finge vara hos de sina, blott han
sluppe att skiljas från dem. Hur dåraktig är jag icke, tänkte
han, o Gud, tillgiv mig mina syndiga tankar, men jag kan
icke känna på annat sätt... Vad har jag så hos denne sjuke
att göra, fortsatte han sin tankegång, hur skall jag kunna
bjud honom en tröst som jag icke själv kan anamma? Också
denne sjuke är ung och — än mera — har en hustru och ett
barn.

Det var tidigt om våren och skymningen föll allt mera.
Skymningsdunklet och den doft av vår, som steg upp ur
jorden och träden, gjorde blott prästen allt mera ångest full.
Vem är jag, tänkte han, att jag åtagit mig att ledsaga
människosjälarna över bråddjupet — de djup inför vilka jag
själv svindlar i fasa? Vem är jag, att jag, till på köpet obedd,
tränger mig in till en döende människa för att giva en frid
som jag ej äger. Han erinrade sig ett biograf drama som han
en gång åsett, det var en kvinna som ehuru utan skuld
dömdes till döden — han mindes huru hennes vedersakare, dessa
som alltjämt helt fräckt skulle fortsätta att leva, stuckit en
bibel i den dödsdömdas händer. Han mindes också hur han
hade känt något av vämjelse då han sett detta, han hade
funnit det rått och utmanande. Denna bild dök nu upp för
honom — han var själv denne skonade, denne av lyckan
gynnade som kom med bibeln i handen... en egenrättfärdig, en
hycklare. Han tyngdes till marken av sin pretentiösa uppgift,
som stod i en förfärlig disproportion till hans egen svaghet

•160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free