Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Inför döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inför döden
Han sitter på soffkanten och ser på sin hustru, under det
han nervöst trummar med fingrarna på knäna. Hon ligger
blek och orörlig, men ute från den smutsiga gatan kommer
en solstråle in, en ljusröd stråle av kvällssolen, som leker i
hennes linhår och färgar de bleka kinderna.
Hon ligger och ser tillbaka på livet och finner det underligt
att hon skall dö. Hon kan inte riktigt tro, att det kan vara
sant. Men doktorn har sagt så — inte rakt på sak visserligen
— ack, det är ingen som vågar säga hela sanningen! — men
hon förstår det i alla fall. Redan känns det som om ett par
händer med obarmhärtigt kalla fingrar kramade om hennes
hjärta. Dödens händer.
Och munnen drar sig samman till ett litet bittert leende:
Det var alltsammans alltså? Ett helt liv? Det här! — Hon
hade växt upp vid en likadan smutsig förstadsgata som den
här, där hon nu bodde. Från den tiden mindes hon knappt
någonting; det flöt ihop alltsammans till något ändlöst
grå-daskigt, avbrutet blott av ett och annat inslag av mörkare
färg, som till exempel av den dagen då hon såg fyra karlar
bära ut hennes mors likkista ...
Så kom fabriken — surr — surr — surr — något tungt
och tvunget och tröttsamt — arbete, skrik och skratt och
•166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
