Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Jan Ola och hans robot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klart tänka på, att Jan Olov kunde vara tokig, hon
accepterade honom som han var, för övrigt var han stillsam, foglig
och rejäl. Kanske frågade hon honom någon gång vad han
skulle med "det där odjuret", vad han hade det till och då log
Jan Olov lite hemlighetsfullt och sade, att det hade han bara,
för att han inte skulle vara så alldeles ensam. För övrigt var
det inget odjur, tillade han. Det var visserligen bara en
robot, men han tyckte att den var vacker. Det tyckte nu inte
gumman, hon kunde inte vänja sig av med att rysa till var
gång hon såg på den.
Roboten kunde en hel del konster enligt sin art och
läggning. Den kunde sträcka händerna mot taket, lägga högra
handen mot stålbröstets vänstra sida, lägga ett pekfinger
över den grinande munnen och böja huvudet. Den gjorde
lydigt nästan vad som helst. Dessutom hade Jan Olov
inmonterat en högtalare i den och medan han låg i sängen om
kvällarna fyllde den ut den lilla kammaren med sång.
Roboten sjöng "Räck mig till avsked en gång dina händer",
"Good night", den sjöng "Rida, rida ranka", och ibland
spelade den psalmer eller sommarlivliga valser. Den var
onekligen ett sällskap på sitt vis. Värdinnan hörde ibland hur
hennes hyresgäst talade och mumlade för sig själv där inne
i kammaren. Jan Olov talade med sin robot. Värdinnan och
roboten voro de enda han egentligen umgicks med.
Så gingo ett par tre år, kanske flera. Jan Olov skötte sin
tidningsaffär. Värdinnans åderförkalkning tilltog och Jan
Olov blev dystrare och blekare. Han talade allt oftare och
allt högljuddare för sig själv om nätterna. Värdinnan
frågade till slut om han var sjuk, om det var något fel med
huvudet, ty hon hade hört andra undra så. Hon såg en del
•171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
