Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Jan Ola och hans robot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jan Olov, stackaren, stod där med sin underliga börda och
undrade, och skyggt lade han ned den framför den mäktiges
fötter — stod där förlägen och såg ned. Och den mäktige på
tronen log alltjämt och blickade också ned. Och se, det grå
stålskelettet började sakta bli levande och få mänsklig form.
Det framträdde ett ansikte, ett ungt och stilla och fint, ett
par ögon, varma, litet vemodiga, en skälvande känslig mun.
Jan Olov såg och såg, hans ögon vidgade sig och lyste och
tårarna strömmade hejdlöst och glänste bländande i det
gyllne ljuset. Ja, ja, han mindes ju så väl...
Han kastade sig ned. Lili, Lili! ropade han.
•173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
