Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskildringar, resor - Från Blekingekusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— om man bortser från några dilettanter — besjungit
Bleking; det ser ut som om just idyllen hade svårast att finna
värdiga sångare. Men skärgården då, Blekings underbara
skärgård ?–-
Jag sitter i en av de blekingska storekorna och gungar hän
genom de smala sunden sydost över. Himmeln är dunkelt
molnig och vattnet djupt stålgrått mellan de vita
vågkammarna. Om en stund växlar det och får en ljusare färgton;
havet skiftar ständigt, är alltid nytt. Snart strilar ett svagt
solljus ner över fjärdar och sund, vattnet försilvras och de
stora måsarnas vingar glänsa sällsamt vita. Vi kryssa bland
täcka paradisiska öar, där strandängarna ännu ligga saftigt
gröna mellan bok- och ekdungarna; försiktigt fara vi fram
mellan skär och undervattensklippor. För den mindre
initierade är Blekingsskärgården ganska farlig, den lär vara
Sveriges mest svårnavigabla. Förlisningar inträffa ganska
ofta härute — gamla multnade vrak här och där vid de branta
kusterna och coldinuordens bekransade kors vittna därom.
Mot aftonen går jag i land på en av de större öarna;
naturen är här kargare och vildare, hela ön är en stor bergås,
och det är endast här och där vid stränderna och nere i
dälderna som det blir plats för små ängar och skogsdungar. Men
vackert är det här ute i alla fall. Stiger man upp
någonstädes på ryggen av den kala åsen, där fåren beta bland
ljungen, får man ett starkt och egendomligt intryck av
ensamhet och ödslighet. Det är som om man stode högt uppe på en
fjällhed. Men ute i havsbandet, där de långsträckta skären
ligga som mörka vidunder, börja lantärnorna lysa, och ute
från Utklippan glimmar blänkfyren redan. Då går jag ner
mot stranden igen — jag går förbi några grå stugor och ett
par trygga små gårdar, går förbi ett litet missionshus, vars
•185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
