- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
196

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskildringar, resor - Den gamla byn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den, särskilt nu sedan hon börjat bli gammal, och gubben
å sin sida var ensam och hade haft behov av en kvinna. Och
så hade han sålt sitt och flyttat till henne, och de hade slagit
ihop sitt, och det gick bättre för dem båda på det viset. —
Var det så galet, de’ då? undrade hon. — Nej, tyckte jag,
det var ju bara klokt så vitt jag kunde finna. Hon nickade
belåtet och fortsatte med att klaga en smula över att folket
i byn liksom velat göra skoj av henne för hennes giftermål,
och prästen hade till och med velat göra svårigheter, han
tyckte inte riktigt att det passade, hade han sagt. Men då
hade Karin sagt, att det måtte väl hon veta bäst, om det
passade eller inte, och så blev då saken avgjord enligt hennes
vilja.

Och så fortsatte hon då med att tala om allt annat som,
åtminstone enligt hennes förmenande, hade hänt i byn under
min frånvaro — en del roligt och en del vemodigt.

Först var det om "fjärdingsman", som hade blivit
omvänd till Gud, "åtminstone gjorde han sig till så", sade
Karin. Jag mindes mycket väl "fjärdingsman", sonen till den
rikaste bonden i byn, en odåga och kvinno för förare av
ansenliga mått. Han hade någon gång varit på någon skola
för att utbilda sig till kronolänsman, men som han visade sig
totalt sakna "huvud", kom han snart hem igen. Eftersom
han nu inte blev någon länsman, döpte den medlidsamma
folkhumorn honom till fjärdingsman, eftersom man tyckte
att han i alla fall borde ha en titel. Nu hade, berättade
Karin, "fjärdingsmans" bravader blivit allt mer utmanande, i
det att han förfört nästan alla ogifta kvinnor icke blott i
"vår" by utan i hela socknen, så att det pep ungar i så gott
som vartenda hus. En del folk började till och med av denna

’196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free