Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två recensioner - En diktsamling (Anna Cederlund: Höst)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En diktsamling
Det är inte lätt att ständigt nödgas leva bland låga och
småsinta människor för den som själv har en gnista av
levande eld i själen. De andras ord och blickar falla som aska
och damm över denna eld; den ligger där och pyr under askan
flämtande efter en frisk stormvind. Herre Gud, vad din
mänsklighet ändå är simpel och dum och fäaktig — Herre
Gud, så mycket av människokött och så litet ännu av ande och
evighet däri! Man känner sig själv slutligen liksom förslöad
och förvissnad, nedtryckt av den ständiga vämjelsen.
Mänskligheten har allt en förtvivlat lång väg att gå fram till sitt
förlovade land — ja det är svårt att se någon väg alls ...
Man kan sannerligen leva bland tröga och tomma
människor till dess man glömmer, att det dock även finnes
människor av annan art, människor med andlig törst och lidelse.
Men hur blir det icke helg och fest i ens själ, då man bland
de tusende upptäcker den ende eller den enda med gudomens
insegel på pannan, människan, den lidande och kämpande,
fylld av den stora sorgen och den stora glädjen, människan
med evighetens ljus i ögat.
Under en dylik period av äckel och tristess nådde mig just
en liten bok av en för mig okänd författarinna, tillsänd mig
i det rätta ögonblicket av en okänd vän. Det är en liten tunn
’203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
