Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Fanatikerns tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"det lugna framåtskridandet" både för den enskilde och för
mänskligheten. Att leva idén, det är för Brand det väsentliga,
ej bekännelsen:
Knapt ved jeg om jeg er en kristen,
men visst jeg ved, jeg er en månd.
För Brand är idén allt. Den är icke, som för de flesta, en
brasa som han tänder för att göra det varmt och
hemtrevligt åt sig — den är ledstjärnan som han måste följa eller
också gå under. Det andliga har för honom blivit allt, det
"jordiska" något som, om så är nödvändigt, tveklöst måste
offras för det förras skull. Brand menar med Aljosja i
"Bröderna Karamasov": Jag kan icke i stället för "allt" blott
skänka bort två rubel, och i stället för "följ mig" nöja mig
med att gå i högmässan. — Allt eller intet — det är Brands
liksom varje fanatikers paroll.
En sådan människa är, som sagt, oduglig för det
"praktiska" livet, oduglig för "samhället" — däremot kan
naturligtvis hans livsgärning i sinom tid bliva av genomgripande
betydelse för människorna.
Brand är präst, men hans gud är icke som den vanlige
"familjeguden" en ålderdomsskröplig gammal herre med
tofflor på fötterna och kalott på huvudet. Brands gud är
"ung som Herkules", väldig, förfärlig — och likväl en
kärlekens gud.
Fanatikern är ofta naiv — innan han närmare lärt känna
människorna tar han gärna frasen för levande ord. Han tror
gärna att människorna mena djupt, vad de blott säga för
roskull. Han gör sig överdrivna föreställningar om sin förmåga
att omedelbart påverka människorna.
Desto bittrare för honom då han upptäcker sitt misstag.
— JHndcl, Poesi.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
