Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Arbetarrörelsen och religionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydberg. Och de mera enfaldiga kristna sågo i den "röda"
organisationen ett fruktansvärt apokalyptiskt vidunder.
Det kan sägas, att det var en olycka att inte
arbetarrörelsen från början fick en djupare etisk inriktning, en klarare
förståelse för de religiösa kraven. Det var emellertid
förståeligt. Kristendomen sådan den i allmänhet förkunnades
hade föga tröst att ge de förtryckta, de förslavade och
betungade. Av dessa krävdes underkastelse och lydnad, av
"herrarna" krävdes egentligen intet. Var gudlig och låt dig
nöja, hette det, men förkunnarna själva voro ofta nog varken
gudliga eller förnöjsamma. De voro, tvärtemot Mästarens
lära, fega verktyg åt makten, de voro Mammonspräster och
rätt färdigheten hade ingen röst. De hade glömt eller illa
tolkat bönen: Ske din vilja — såsom i himmelen, så ock på
jorden...
Socialismen kände sig från början vara en upprorsrörelse
mot det hävdvunna, "det bestående". "Fram till storms, fram
till storms mot allt gammalt och dumt", hette det i en av
de populära socialistiska sångerna. Och att marseljäsen kom
med i den röda sångboken var ingen slump. Socialismen
kände sig som arvtagare till den franska revolutionens idéer.
Liksom den krävde jämlikhet och humanitet, ivrade den för
"upplysningen", ställde vetenskapens resultat upp mot
dogmerna och de religiösa spekulationerna och utbredde en
skäligen ytlig tro på "sanningens" och de materiella
förmånernas förmåga att ge mänskligheten tillräcklig näring till själ
och kropp. Socialismen i sitt första skede var alltså — i sin
förkunnelse — praktiskt taget antireligiös. En socialistisk
präst skulle den tiden både ur arbetarrörelsens och kyrkans
synpunkt ansetts som en omöjlig företeelse.
Då jag först själv hörde talas om och intresserade mig
’248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>