Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Vägen till sig själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen till sig själv
Redan när han var gosse kände han att han var född till
att förkunna sanningar för människorna. Han var full av
drömmar som drogo stormande genom honom och han
väntade blott på att få draga ut i världen och börja bygga upp
sitt verk. Han visste vad han ville, han visste blott att hans
liv icke fick rinna bort, likt de människors han såg omkring
sig, utan vilja och utan mål.
Och han växte och kom ut i världen. Hans barndom hade
haft mycket mörkt och bittert att bjuda på — mycket som
han förr icke hade förstått därför att det mörka ej hade
haft någon bakgrund. Nu när hans synkrets vidgades, såg
han bättre hur mycket av det värdefullaste i livet som
förmenats honom. När han nu såg hur mycket utav solsken det
fanns i världen, gjorde strålarna ont i ögonen och de
genomborrade hans hjärta som en skur av pilar. Världen var full
av motsättningar, den starke slog ihjäl den svage och
frågade sedan oskyldigt, var det stod skrivet, att han skulle taga
vara på sin broder ... Ynglingen såg på allt med en yrvaken
förundran och hans sinne greps av hat men på samma gång
av en stor medkänsla, en medkänsla som till hälften var
självmedlidande och till hälften oegennyttig kärlek till alla
förtrampade och olyckliga.
’264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
