Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Det stora spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad är jag egentligen för något? En klump -materia
genomträngd av detta gåtfulla något som kallas liv. En varelse
olik alla andra, och dock sammanvävd med dessa andra,
medansvarig i allt. Ett mysterium bland annat mysteriöst —
mysteriöst emedan mitt förnuft är begränsat, jag kan icke
komma över mig själv, och dock har jag en oresonlig längtan
att genombryta gränserna för mitt förnuft.
Inom mig brottas en mångfald av lidelser och drifter, av
vilka jag själv fattar en del som låga och orena, en del som
höga och heliga. Dessa drifter kan jag själv icke till fullo
behärska, ej heller till fullo göras ansvarig för. Jag har
därför heller icke rätt att döma andra, ty ingen är helt fri. Den
ene födes till världen sund och stark, den andre med sjukliga
anlag, nedärvda från generation till generation. Människorna
äro alltså ej — även om man bortser från miljön — från
början jämställda. Men å andra sidan får jag icke mista tron
på den mänskliga viljan — hellre tro för mycket än för litet
på viljans makt! Det finns exempel på människor, även
sådana som förefallit i grund fördärvade, som tack vare en
intensiv vilja höjt sig till renhet och storhet. Detta förefaller
visserligen högst underbart, men bestyrkes dock till fullo av
erfarenheten.
Den tänkande människan slites ofta mellan förnuftet och
tron. Förnuftet räknar endast med det "naturliga", det av
erfarenheten gillade, och vägrar således att acceptera sådana
idéer som människans odödlighet eller Guds tillvaro eller en
högre mening i det som sker. Ytterst sällan behärskas dock
en människas tanke enbart av förnuftet — även hos den allra
nyktraste spelar tron sitt gåtfulla spel — och detta, att
människan så ogärna vill nöja sig med förnuftets förklaringar,
är åter något mysteriöst, för förnuftet oförklarligt. Över hu-
’271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
