Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Svensk litteratur efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duktion, måste man säga att därav märkes påfallande litet.
Man kan gå igenom flera av de mera betydande diktarnas
alstring och knappt finna några spår alls — kanske på sin höjd
någon enstaka dikt eller dylikt. Undantag finnas ju, som hos
en eller annan speciellt politiskt inriktad skald, t. ex. Ture
Nerman. Annars är det mest över de allra yngstas alster som
världskriget kastat sin skugga, något som kan synas
egendomligt, men ändå är betecknande. Varken hos Dan Andersson
eller Lindorm har kriget fått några litterära uttryck, hos
de kvinnliga lyrikerna Karin Ek och Harriet Lövenhjelm
heller nästan inga och hos Lagerkvist, Hedenvind-Eriksson
eller Oljelund helt sporadiska. Därmed är naturligtvis ej sagt,
att kriget ej påverkat dem, men det har uppenbarligen varit
i långt mindre mån än man kanske skulle tänkt sig. Det räcker
och duger ej som förklaringsgrund att säga, att dessa
diktare varit för självupptagna för att gå upp i mänsklighetens
strider. Orsaken är dels den, att det väldiga världsdramat
legat dem för nära, perspektivet har saknats, dels — och
viktigast — den, att de, beträffande några av dem, startat
med ingenting mindre som mål än att söka klarhet om
människans metafysiska och sociala betingelser, hela tillvarons
oerhört tilltrasslade problem. I detta problemkomplex har
kriget, hur underligt det kan låta, endast blivit en detalj.
Åtminstone en och annan har varit från början så genomträngd
av lidandets verklighet — i historien, i dagens liv, i den
enskilda människans tillvaro — att de knappt orkat reagera
inför de nya och nya avgrunder som öppnat sig. Det är i dessa
fall felaktigt och orättvist att skylla på etisk indifferentism.
Dr Richard Steffen har i sin för ett tiotal år sedan utgivna
antologi gett en karakteristik av den s. k. proletärdiktningen
som väsentligen kan tillämpas på det bästa och djupaste av
’280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
