Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus hade redan, då fadern kommit in, smitit i väg ut,
för att slippa se och höra vad som komma skulle. Men Sten
hade suttit längre bort från dörren och blivit sittande på sin
plats. Nu, då alla gått, smög även han sig ut och lade sig
i gräset.
Det var ju klart, att det skulle "bli något", som modern
brukade säga. Det var klart, tänkte han, att det inte kunde
gå riktigt till med söndagsskolan här hos oss. Hans kinder
brände av rädsla och skam och, som oftast efter dylika
uppträden, kände han kväljningar. Vad tänkte väl Gud om det
förskräckliga som hänt i dag — att -han bara ville låta sin
sol lysa alltjämt! Om någon hade syndat mot den helige
ande, så var det fadern nu i dag.
Men det var inte bara fadern, tyckte han, som hade syndat.
I själva stugans väggar bodde synden. Var det därför det
hackade och tickade så besynnerligt i väggarna ibland om
nätterna? Det var maskar, hade modern sagt. Var det
syndens maskar?
Men han tyckte, att också han själv var medskyldig i
synden. Han hade varit med och pockat på att få ha
söndagsskolan här hemma, och han hade plockat blommor och strött
på golvet. Och i alla fall — han hörde till huset. Alltid
skulle han skämmas för detta. Ja, det fanns då säkert
synder, som inte kunna "förlåtna varda".
— 54 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
