Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u et var en lördagskväll på senhösten.
Jakob Erling väntades hem, men dröjde den kvällen
ovanligt länge. Kerstin höll eld i spisen för att bevara maten
varm, men då klockan led mot elva, släckte hon av och gick
och lade sig. Som kvällen var mörk, lät hon dock lampan
brinna med svag låga och ställde den i fönsterkarmen, för
att mannen, ifall han kom, bättre skulle hitta vägen.
Pojkarna hade redan förut gått till sängs, men ingen av
dem sov.
— Gubben är nog full, spådde Magnus.
Sten kände sig ängslig och orolig, liksom anade han, att
något var på färde.
— Han kanske inte kommer, sade han för att lugna sig.
— Tyst! befallde modern. Hördes det inte någon som
skrek?
Alla höllo andan och lyssnade spänt en minut.
Nej, det hördes ingenting mera. Då var det väl bara
vinden.
-64-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
