Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tomhet i blicken. Magnus stötte menande brodern i sidan
— det var bäst att hålla sig beredd ...
— Titta på den där, sade fadern och pekade på buteljen.
Jag heter Jakob Erling och den där är Djävulen själv. Min
far hette också Erling, min farfar, min farbror... vår herre
vare dem nådig, var de nu är! Var släkt har sin särskilde
djävul, och där har vi vår, pojkar. Akta er för den! Ni
ska veta, att jag går allt och har mina funderingar ibland,
jag är inte så ogudlig, som folk tror, hör du det, du också
där borta... Jag sa’, att litern var vår djävul, men det var
visst fel ändå — Gud vet, hur det där hänger ihop... Ni
är visst rädda för mig, pojkar, det kan jag begripa, och jag
var också rädd för min far, det minns jag. Men ibland är
jag också rädd för er, kan ni tro det? Ni tror, att jag är
tokig nu, men det är jag inte, jag är bara full. Och då vet
jag inte alltid, va jag säjer, men ibland ser jag bättre då, än
när jag är nykter. Och Jesus Kristus är mitt vittne på, att
det är sant — för var unge, som fötts, har jag blivit
ängsligare och räddare ...
Rösten blev allt hesare och han föll i en desperat gråt.
— Jag är ett as, det är nog sant, men allt är inte sant,
som folk säjer om mig, hör du det, du också Kerstin...
Hustrun log ett blekt leende, men svarade ej.
— De tror, att jag aldrig har känt nåt ansvar, men det är
ingen som vet vem du är, Jakob Erling, det är ingen, som
-67-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
