Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var vidrigt och hemskt alltihop. Ett par gubbar stodo
ett stycke från graven och den ene pekade mycket
omständligt med käppen ut det ställe, där Jakob hade fallit. Sten
tittade ofrivilligt upp mot tornspiran, som dunkelt skymtade
genom dimman, och ryste.
Då kom prästen borta från hörnet vid sakristian med sin
bok i handen. Han läste det reglementsenliga formuläret —:
av jord är du kommen, till jord skall du varda — Jesus
Kristus skall uppväcka dig på den yttersta dagen — och den
fuktiga jorden föll tungt ned över kistlocket och den gröna
kransen. Därpå tog prästen Kerstin i handen och sade ett
par ord till henne, så vände han och gick rak och spänstig
bort samma väg han kommit. Det hela var över,
kyrkvaktaren tog sin stora spade och började skotta igen graven.
Kerstin lämnade den med dröjande steg och hennes båda
pojkar följde efter henne. Vid kyrkogårdsporten stod Olaus
Bengtsson, den gamle söndagsskolläraren, lutad mot sin käpp.
Han hade med åren blivit allt haltare och allt rundare i
ansiktet.
— Han ä’ i jör’en då, han, Jakob Erling, blinkade han
mot Kerstin.
— Ja, det är han, Olaus Bengtsson.
— Ja, ett sånt liv måste få ett sånt slut, se Gud han låter
inte gäcka sig...
— Nej, svarade Kerstin, det är så...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
