Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska sinnet, som ville högt, ville mer än det vanliga — han,
han ville ta ut det, han ville rättfärdiggöra det. Ibland
kände han med innerlig visshet, att han skulle kunna det.
Den så gott som medfödda känslan av att vara en
brännmärkt, en oduglig och löjlig blandade sig nu med en annan
— en känsla av stolthet, en föreställning om, att på något
sätt vara en kallad och utvald. Till vad — det visste han
icke klart. Han visste blott, att han kände sig så underbart
varm, så sällsamt modig, att han tyckte intet kunde finnas,
som han skulle ge tappt för. Den makt som drev fadern
att dränka sin själ i brännvinet och som dåraktigt förde
honom upp på kyrkans korsarmar, den skulle han sätta sin näve
om nacken på och den skulle föra honom ut till något
märkvärdigt ljust och härligt.–-— Måtte han blott växa och
måtte livet komma med sina faror och hinder!
Dugde han inte till lekkamrat för sina jämnåriga, så
kanske, tänkte han, dugde han för allvaret. Allt vad han hört
och läst om ringa människors goda och modiga bragder
stod upp för honom likt ljusa löften. Visserligen —: han
kunde aldrig komma i de fina skolorna i staden, dit flera av
hans skolkamrater redan blivit skickade, det var ju så sant
men...
Det fanns en liten nykterhetsförening i byn och den hade
en liten boksamling, som just ingen använde. Där tog Sten
Erling sig för att låna böcker. Han lånade och läste utan
-87-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
