Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte tror du, att det blir någon nytta med det där, du
håller på med ? förebrådde hon någon gång.
Jo, tänkte han, det blev det. Det skulle bli till nytta. Och
om han också lade sig, så kunde han inte sova. Tankarna
höllo honom vaken. Det var inte lek blott, som modern
trodde.
Men ibland, när det var långa kvällar, satte -han sig att läsa
för modern ur de böcker han lånat. Det var inte roligt, att
behålla allt för sig, det var så lättsamt, att se en annan lyssna
till det, som han själv redan gripits av. Var det något
ställe, som han särskilt fäst sig vid, läste han det gärna två
gånger för att understryka dess stora vi-kt, och då väntade
han hungrigt efter, att modern skulle utbrista i en levande,
befriande häpnad, så som han själv gjort. Och ibland gjorde
hon det verkligen, men det hände också, att hon bara nickade
tankspritt och oförstående. Ja, hon var trött naturligtvis,
han hade glömt det...
Så var det också kvällar, då han var allt för orolig för att
kunna syssla med böcker och papper, det var ljusa
sommarkvällar, då han vandrade av och an över hedmarken, ensam
ooh lik en sömngångare. Ett underligt vemod lade sig över
hans gossesjäl, en stämning, som på samma gång innebar
längtan till världen och rädsla för den. Barndomen låg
bakom honom, snart skulle han säga farväl till stugan och till den
mörka, dystra heden. Hur han än ’hade önskat, att han
-89-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
